99. Fritiof
Och Carmencita
(Evert Taube)
Samborombon,
en liten by förutan gata,
den ligger inte långt
från Rio de la Plata.
Nästan i kanten
av den blåa Atlanten,
och med Pampas bakom sig
många hundra gröna mil.
dit kom jag ridande
en afton i april
för jag ville dansa tango.
Dragspel, fiol och mandolin
hördes från krogen
och i salen steg jag in.
Där på bänken i mantilj
och med en ros vid sin barm
satt den bedårande
lilla Carmencita.
Mamman,
värdinnan, satt i vrån,
hon tog mitt ridspö,
min pistol och min manton.
Jag bjöd upp
och Carmencita sa:
-Si, gracias, señor,
vámos á bailár este tango!
-Carmencita, lilla vän,
håller du utav mig än?
Får jag tala med din
pappa och din mamma,
jag vill gifta mig med dig,
Carmencita!
-Nej, Don Fritiof Andersson,
kom ej till Samborombon,
om Ni hyser andra planer
när det gäller mig,
än att dansa tango!
-Ack, Carmencita,
gör mig inte så besviken,
jag tänkte skaffa mig
ett jobb här i butiken,
sköta mig noga,
bara spara och knoga,
inte spela och dricka
men bara älska dig.
Säg, Carmencita,
det är ändå blott med mig,
säg, som du vill dansa tango?
-Nej, Fritiof,
Ni förstår musik,
men jag tror inte
Ni kan stå i en butik
och förresten sa min pappa
just i dag att han visste
vem som snart skulle
fria till hans dotter.
En som har tjugotusen kor
och en estancia
som är förfärligt stor.
Han har prisbelönta tjurar,
han har oxar, får och svin
och han dansar
underbart tango.
-Carmencita, lilla vän,
akta dig för rika män!
Lyckan den bor ej i
oxar eller kor
och den kan heller
inte köpas för pengar.
Men min kärlek gör dig rik,
skaffa mig ett
jobb i er butik!
Och när vi blir gifta
söta ungar ska du få,
som kan dansa tango.